Stickåret 2015

 Under 2015 genomförde jag en stickdröm. Under många långa år hade jag varit sugen på att sticka en  Laminaria. Jag hade sett den på bild och tyckte att det var det vackraste jag någonsin sett och tänkte länge att jag kan aldrig sticka något så perfekt och fulländat, men det gjorde jag! En och en halv månad tog det och en hel del blod, svett och tårar. Jag stickade min i Kampes 1-trådiga ullgarn i en perfekt höströd färg.

2015 präglades av misslyckande på stickfronten, det var inte mycket som gick min väg. För att inte strö salt i mina sår så skall jag inte gå in närmare på alla, men mest besviken är jag över min Nancy, som bara hade oket kvar (dvs den roliga stickningen) när jag gav upp efter att ha stickat fel typ 10000000000 gånger. Sockan Anna är ett annat misslyckande. Insåg efter en halv socka att jag gjort fel, skulle repa upp, då blev det ju bara en massa småtrådar och nu vågar jag inte börja om igen ifall garnet inte skulle räcka till ett par nya. De ligger fortfarand i stickhögen och väntar på att bli gjorda, jag måste bara komma på hur.

 

 Fyra tröjor/koftor lyckades jag i alla fall färdigställa. Året började med en Ramona, tätt följd av en lady Marple. Sedan gick det segt och trögt i flera månader. Under hösten kom jag igång igen och stickade enkla och okomplicerade saker, för att få upp självförtroendet lite. Det blev en variation på Skappelgensern, den perfekta hösttröjan. Årets sista tröja blev en riktigt lyckad stickning, jag har sällan haft på mig något så skönt och i sin enkelhet fint plagg. Både mönster och garn kommer från Sandnes.

Jag fick under året en liten brorson till och han har naturligtvis fått lite smått. En babyfilt, en liten kofta och sedan en  Baby sophisticate i julklapp. Jag kan inte förstå att jag inte upptäckt detta mönster innan, Snabb och enkel stickning, med ett fint resultat. Nästa gång någon skall få smått blir det absolut en till.

Det var mitt stickår 2015. Inte mycket stickat med andra ord, men jag har stora planer för 2016! Ett av mina nyårslöften är nämligen att sticka en arantröja till mig själv.

 

Gott nytt stickår på er alla!

 

Improvisation

Jag improviserar fram en tröja. Helt klart är ju att det blir något man kan ha på sig, frågan är ju bara om den blir fin också. Den stickas i mitt mycket otursförföljda garn, som helt klart bestämt sig för att inte bli något alls. Inte mindre än tre gånger har jag börjat sticka en tröja eller kofta av garnet och det har alltid slutat på samma sätt, med upprepning.

EFIT: Dan före dopparedan

 8:40. Det var en evighet sedan jag körde en EFIT dag, men just i dag kände jag mig sugen. Fler som fotar sin dag hittas här. Ligger kvar i sängen och gosar med barnen alldeles för länge, så jag är inte uppe fören nu. Kaffe står först på schemat.

 9:40. Stickning, P1 och kaffe i lugn och ro. Dagen kan knappast börja på bättre sätt.

10:40. Inser att klockan blivit mycket. Det är ju dagen innan julafton och det borde finnas en himla massa måsten att utföra. Avslutar min njutningsfulla morgonstund i all hast.

 11:40. Jag och yngsta sonen slår in den sista klappen.

 12:40. Jag och sönerna har tagit oss ut. Lite blåbärsris skall få pryda bordet denna jul.

13:40. Mindre skoj, men det måste ju göras. Diskar och fixar efter lunchen.

 14:40. Skall precis påbörja hårfärgning.

 15:40. Mannen har kommit hem från jobbet. Han har varit en sväng förbi butiken och nu plockar jag upp det sista´.

 16:40. Ligger på soffan och pratar med pappa i telefon.

 17:40. Ligger fortfarande på soffan och pratar med pappa i telefonen. Han berättar en massa anekdoter från förr.

18:40. Jag och barnen har kokat en  tallrik gröt att ställa ut till tomten, Med en stor klick smör i naturligtvis. Men lillkillen var visst lite hungrig, han satte sig helt sonika och åt upp nästan all tomtens gröt. Undrar om det blir några julklappar från tomten nu när han fick nöja sig med rester.

19:40. Julen är ju barnens högtid....så barnen fick bestämma vad som skulle ätas ikväll. Valet föll (naturligtvis) på tacos. Ingen julkänsla där direkt, men barnen var nöjda i alla fall. Nu är klockan 20:40 och endast filmtittande återstår på schemat, så jag säger Tack för mig, god natt och GOD JUL!

Falla till föga

Jag har känt att jag missat en massa den senaste tiden. Det har verkat som att det är mycket som inte längre poppar upp i olika bloggar. Så nu har jag kapitulerat och skaffat mig instagram jag med.  Heter Annasaviga där med :)

FO: Baby Sophisticate

 

 

 

En liten kofta till brorsonen är färdig. Nästan i samma stund som jag påbörjade den, så var den färdig. Det är inte många timmar som behövs för att sticka en babykofta på stickor nr 5. Mönstret var en ny bekantskap för mig, vilket var lite underligt, då mönstret har över 8000 projekt på ravelry. Garnet är Charly från Filatura di Crosa, även det en ny bekantskap för mig och jag gillade det. Man blev lite ullfet om fingrarna när man stickade och det faller mig i smaken.

Är nöjd med koftan, men tycker den känns lite liten, trots att jag stickade den stora storleken (6-12 månader) men jag hoppas att den skall passa en 7 månaders i alla fall några månader.

FO: Kort genser i dobbelt garn

En underbart mjuk och varm kreation har sett dagens ljus. Stickat (nästan) efter beskrivningen hela vägen. Mönstret ja, det har det fantasifulla namnet kort genser i dobbelt garn och kommer från Sandnes mönsterhäfte DIY. Jag fulkomligt älskar den!

Även garnet kommer från Sandnes, en tråd alpakka silke och en tråd silk mohair, stickad på stickor 6, så det gick rysligt fort.

Studiestickning

 Jag pluggar ju för närvarande. Det mesta består av traditionella föreläsningar på universitetet och då vi är en liten klass så känns det inte riktigt rätt att dra fram stickningen då. Men nu har vi några dagar, där undervisningen är nätbaserad. Så nu sitter jag hemma framför datorn och insuper kunskap och stickar på utan att känna mig oförskämd mot föreläsarna. Mycket trevligt.

Äldsta sonen kom hem helt lyrisk från skolan här om dagen. De hade fått prova på att tova och nålfilta och naturligtvis blev jag genast sugen. Tova har jag gjort en del när jag var yngre. Jag hade slöjd som tillval i högstadiet, så varje vecka hade jag tre fina timmar med sy, trä eller metallslöjd. Det var tider det! Nålfilta har jag aldrig gjort, så nu blir det till att googla runt lite. Så måste jag ju inhandla lite matereal också, men när sonen visar interesse för hantverk och ull, gäller det ju att smida medans järnet är varmt.

Det mesta regnar bort

 Min absoluta favoritplats för stickning är vid köksbordet, med P1 på radion och kaffe i koppen. Med tanke på att helgens väder varit riktig bedrövligt, så har det blivit mycket av den varan. Ibland har jag slagit upp blicken hoppfullt och tittat ut genom fönstret, men det enda som mött mig har varit regn, mera regn och en himla massa blåst. Vår studsmatta hade vänt sig upp och ner och grannens hamnade i ett träd. Mera höst än vinter således.

Men skam den som ger sig. Det är ju december och vägrar nu kung Bore att göra entré, så får man väll fixa lite julkänsla med andra knep. Pepparkaksbak i kombination med luciakläder gav den ultimata andra adventskänslan. Notera att den ömma modern klappat lilla nissen på baken någon gång mitt i baket.

Knäcka en nöt

Mellan skola och dagis, tentaplugg och tvätt försöker jag klämma in lite julmys. Innan jag fick barn var jag totalt ointresserad av julfirande och tyckte mest det var skönt att få jobba på julafton. Men med barnen kom en annan känsla inför julpyssel och firande. Så nu är det adventskalendrar i kvadrat, nötknäckning och julbak så fort det finns tid.

De tjusiga renarna kallas saffransrenar och receptet hittade jag här.

Enklaste enkla

Enklare kan det inte bli. Skär citrusfrukter i tunna skivor. Torka i ugn på ca 75 grader i ca 4 timmar. Fint att dekorera kransar, paket och annat julrelaterat med. Och så luktar det ju gott också.

November revisited

Efter att ha fått inspiration från Wallinskaya så började jag att fundera på vad jag gjort i november de senaste åren. Efter lite granskning av gamla blogginlägg så tycker jag mig se ett visst mönster. 

 

 2012 drabbades hela familjen av magsjuka. Jag hade känt mig lite krasslig, men bara lite, så jag gick och tränade ett gruppass. Det var nog den värsta timmen i mitt liv. När jag kom hem var det ingen som helst tvekan, jag var magsjuk. Från frisk till sjuk på några timmar. Ta i trä, men jag har inte varit magsjuk sedan dess. (vag jag minns)

 2013 så stickade jag på min bohuströja. Det var ett digert arbete, som tog tid. Men den blev färdig till slut och är det stickade plagg som jag är mest stolt över. Det jag inte skrev i bloggen var att jag under några veckors tid var sjukskriven. En enorm arbetsbörda på jobbet blev tillslut för mycket och jag bara satt och grinade hela tiden. Efter några veckor var jag tillbaka på jobbet igen, fast besluten att söka mig ett annat jobb.

 2014 var jag totalt däckad av en extrem influensa. Borta från jobbet i 2 veckor, sedan tog det ytterligare 3 månader innan jag var frisk igen. Klarade i början inte av att gå några hundra meter utan att bli helt slut. Trappor var helt uteslutet och julfirandet och julpysslandet drogs ner till ett minimum.

2015 är jag frisk som en nötkärna! Jag är dock något ostrukturerad och försöker göra allt på en gång. Plugga på tre saker samtidigt, bläddra lite i senaste hemslöjd, måla naglarna och titta på budgetdebatten på tv. Det funkar över förväntan faktiskt.

Vad har du gjort i november de senaste åren?

Frost

 Äntligen har temperaturen kommit under nollan. Fuktig höstvind har bytts ut mot frisk vinterkyla. Allt har varit inbäddat i ett skimmer av frost och lördagens promenad var en ren njutning för själen.

I dag sprang jag på två alpackor vid Hillefors grynkvarn. De såg tämligen obesvärade ut i den kalla vinden. Hade jag haft lite mer pengar (dvs inte vara student) hade jag nog gått bananas och köpt en hel massa alpackagarn. Men nu fick jag snällt rätta mun efter matsäck och nöja mig med att klappa på det underbart mjuka garnet.

Mer besvärade av kyla och blåst var mina barn, som ideligen klagade på att det var kallt. Det blev en snabb korv med bröd och lite kikande på marknaden innan vi vände hemåt igen.

För mig

Äntligen är det upplagt, påbörjat. Jag har kommit i gång! Det har ju varit en lite seg höst på stickfronten. Skolan har tagit mycket energi och jag har haft noll inspiration till att göra något alls, utöver vardagens alla måsten. Men nu har jag då äntligen kommit igång med en tröja. Jag kan avslöja att Alpakka silke i kombination med silk mohair (båda från sandnes) blir en galet mjuk kombo.

Mönstret kommer från häfte 1513 DIY och oj oj oj vilket mönsterhäfte det är. Är sugen på att sticka samtliga modeller i det, utan undantag. Det känns som att just detta häfte är designat just för mig.

Ta sig för

Jag har haft problem med att starta upp något nytt den senaste tiden. Varken lust eller ork har funnits där. Jag tog fram ett gammalt UFO, stirrade på det i 10 minuter och beslöt sedan att det får ligga till sig ett år till eller två. Jag har mönster och garn till en gosig tröja, men det tar emot att lägga upp. Inget blir påbörjat med andra ord och inte en maska har stickats på typ en månad. Varför det? kan man ju fråga sig.

 

 

Jo, jag har haft praktik. 5 veckor som har varit helt OK, men slitsamma. Att ha praktik är bra mycket jobbigare än att vara på jobbet. Man tillåts inte ha en dålig dag. Man måste alltid vara fokuserad och på topp. Helt plötsligt har man inget självbestämmande alls. Det är extra svårt nu när jag läser en specialistutbildning. Jag är ju redan sjuksköterska och har jobbat i en massa år. Nu är jag plötsligt student igen och många tycks tro att jag inte kan någonting alls. Naturligtvis har jag lärt mig mycket nytt under dessa 5 veckor, men mycket har också varit sådant som redan sitter i ryggraden.

 

Nu är praktikperioden över för denna gången. Ända tills i vår skall jag ägna mig åt teoretiska studier och det skall bli skönt. I dag beslöt jag mig för att samla lite ny energi, för att orka göra något på den tiden som kallas fritid. Hela familjen begav sig ut i skogen.

 

 Vi vandrade genom ett helt underbart och ständigt föränderligt landskap. Små sjöar varvades med djup granskog. På sina håll var det så underbart fint att man bara tittade och andades och njöt.

Det är en utmaning att gå på skogstur med barnen. Terrängen var bitvis ganska så kuperad och det var mycket lera och rötter i vägen för de små barnfötterna. Sjuåringen klarar ju det hela fint, men lilla killen med sina 3 år och 10 månader behövde sitta på axlarna i någon kilometer. Totalt gick vi 7 km, med en snitthastighet av 25 minuter/km. Inget rasande tempo, men det är ju vägen som är mödan värd.

  Höjdpunkten var naturligtvis lunchpausen. Rykande hett kaffe (choklad till de minsta) lite mackor och en liten eld att värma händerna på. Lite hembakt kaka till efterätt och livet kändes helt perfekt.

När barnen äntligen klarade av att hålla snattran, överöstes jag av total tystnad. Mycket välbehövligt. Nu är jag redo för lite nya projekt känner jag.

När råttorna är borta...

..dansar katten på bordet, eller hur är det nu man brukar säga?

Hur som, jag och maken hade barnvakt för första gången på över ett halvår. Över två nätter till och med. Oändligt med tid, som bara kunde spenderas på oss själva. Vad skulle vi nu ta oss till? Vi gjorde helt enkelt det vi längtat efter, men som inte riktigt går ihop med småbarn. Vi tog en lååååång och rask promenad i skogen och njöt av lugnet och att inte behöva masa på trötta barnsben. Vi var på bio, inte en gång, utan två. Jag skulle dricka vin i tv-soffan, men somnade med ett fullt glas bredvid mig. Vi åt på restaurang och lagade inte mat hemma en endaste gång. Och så saknade vi barnen förstås. Det var ju visst något om en kossa och ett tomt bås.

Höstlovsskoj i storstaden

 Vi tog oss en tur till den kungliga huvudstaden, hela familjen. Stockholm visade sig från sin allra bästa sida. Solen sken och himlen var blå och hela staden var klädd i en underbar höstskrud. Vi flanerade i gamla stan och lekte i Vasaparken. Vi besökte Vasamuseet och åt lunch på dess uteservering. Jag kan inte påminna mig om att jag suttit på uteservering i år, så det passade ju bra att ta premiären 25 oktober.

 Även Kaknästornets restaurang fick sig ett besök. Jag lider av svindel och hade det lite jobbigt i början, men efter en stund (och en halv öl) kunde även jag njuta av utsikten. Värre var det dagen efter, då vi turistade stort och åkte upp på globens i en glasgondol. Roligt var det, men det pirrade i magen och jag blev lite rädd när pojkarna tryckte sig mot gondolens glasväggar.

Sen tog vi tåget hem igen i solnedgången (som inte blev riktigt så vacker på bild som IRL). Efter tre fullspäckade dagar med två vilda yrväder, som inte låter sig förmanas i första taget är jag helt slut och utpumpad. Det är jobbigt att resa med små barn. Jobbigt men roligt.

Skappel

 Jag tokälskar hösten. Kylan, mörkret, alla de vackra färgerna. Hösten är helt klart min favoritårstid och för att sätta lite extra guldkant på höstdagarna har jag stickat mig den perfekts hösttröjan. Den är stor, varm och mjuk och hur gosig som helst. Mönstret är den numera klassiska Skappelgenseren, med några smärre förändringar.

 

Jag har valt slätstickning istället för rätstickning, för att jag tycker det är finare. Ärmarna är smalare än mönstret föreslig, då jag vill kunna använda tröjan under jackan. Allt för vida ärmar kan ju ställa till det och korva sig. 

 

Garnet är endamålsenligt, myk (skappelgarn) från sandnes. Mycket lättstickat och mjukt garn, som jag säkert kommer att sticka i igen. 

 





 

 

Som vanligt när jag skall göra någonting så hade jag lillkillen springandes runt benen. Han är mammas pojke ut i fingerspetsarna och vill inte gärna lämna min sida alls i vaket tillstånd.